When I walk in your shoes I understand a man confused

Är så obeskrivligt outhärdligt trött att jag inte vet var jag ska ta vägen och jag trodde hela grejen om illamående var överdriven men jag vill verkligen bara gå och kräkas haha. Kan inte dricka mer kaffe heller, bara tanken är för mycket. Jag försökte läsa en stund men kom ungefär 3-4 sidor. Tv:n har stängt av sig och jag har testat alla knappar men får inte igång den igen hur jag än bär mig åt, förmodligen är det bara otekniska jag som gör fel men jag tycker verkligen att jag testat allt nu. Nattjobb hade nog varit lättare om det fanns något man skulle göra men nu ska jag liksom bara sitta här i ensamheten och tystnaden och kylan, haha. Tiden går så sakta när man inte gör något. Mina ögon vill bara falla ihop men än så länge är jag ju vaken haha. Innan Maggan gick där vid 20-tiden sa hon "då hoppas vi att det inte händer något inatt utan att det blir lugnt". Jag kunde inte låta bli att önska motsatsen, för en sekund. Men det är klart att jag inte vill att det ska hända något egentligen, vill självklart att barnen och ungdomarna ska få sova gott och ostört och må bra. 

Det som stör mig allra allra mest dock är väggklockan. Jag står inte ut haha, alltid hatat väggklockor av hela mitt väsen. Det är ju alldeles fruktansvärt att behöva lyssna till tickandet av en klocka på väggen. Nu är det ganska precis 6 timmar tills jag slutar och får åka hem och sova och jag längtar såsåsåså mycket åh. Alltså klarat ungefär halva tiden och har hälften kvar.. Om 4 timmar ska jag i alla fall börja väcka första barnet och om 5 börjar Gun-Britt jobba och dom andra barnen ska upp så då finns det i alla fall lite som ska göras! Och nu när jag skrivit av mig känns det faktiskt inte alls lika svårt och jobbigt som tidigare och det är inte så himla farligt det här egentligen, haha


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback